Dopet närmar sig, den 2a maj! Så härligt att min och min mans familj kommer upp! Och alla vänner som kommer!

Tatueringsdagen närmar sig med stormsteg oxå, den 1a maj. Åh ja börjar bli nervös. Vad är det ja ska ställa till med egentligen! "Förstöra" hela min arm, ;) Men jag är ju sääääker på detta.

Vikten går nedåt, jag och min väninna har tagit itu med vår viktnedgång igen! Sen ska vi fira in beach 2015 i sommar när vi hälsar på henne på Öland. Hm..undra hur många kg ja hinner gå ner till juli... 10? Det får va målet. 10 kg! Denna veckan låg vågen på -1,9 så det var en bra vecka! Ja räknar kcal, eller ja, points. Det är det enda som funkar för mig. Det är oftast mannen som lagar maten hemma hos oss, han gillar det, själv gillar ja när det går snabbt och lätt. Men igår lagade jag spaghetti och köttfärssås, hm...av riktigt egoistiska skäl ;). För om min man hade vaknat (han jobbar nätter så han sover dagtid), badat sen ställt sig och lagat mat hade det tagit för lång tid innan jag fick lägga mig. Så jag kan om jag vill. Det blev faktiskt riktigt gott. Men för mycket olja i för mina points...

Och inredning en av sonens sovrum fortsätter... Han är 7 månader och vi har inte flyttat in hans säng dit än. Vi har inte bestämt när vi är redo. (Han är nog redo nu, tryggare kille finns inte)

  Aldrig i livet att jag skulle betala för att väga mig, eller betala för att lyssna på en konsulent som säger saker jag redan vet. Men systemet att räkna points tycker ja funkar, går ju lika bra att räkna kcal men points har jag redan i huvudet och sån dära viktväktarkalkulator och pointsbok fick jag av mamma för en massa år sedan.

Sjukvården hissar alla varningsflaggor när man är gravid och redan överviktig eller fet. Jag fick väga mig varje gång jag var där och lyssna på långa råd om hur jag skulle riva morot på mackan istället för att ha ost på den. "Du vill väl inte föda en 6 kilos bebis?". Mina barnmorskor verkade bara kunna prata om vikt eller järntabletter. Järntabletter som  jag skulle ta trots att mina järnvärden var bra. Järntabletter blir man sååå kass magen av och få svårt att gå på toa, och följden av det är ju hemorrojder. Ja tänker att jag ville hellre äta mer järnrik mat än att få sånna hemska saker så ja slutade med järntabletterna, men barnmorskan slutade inte med sitt tjat så till slut sa jag vad hon ville höra - att jag åt järntabletter och att jag gått upp mindre i vikt än jag hade... Mina järnvärden fortsatte vara super. 

Däremot fick jag en remiss till sjukhuset föär att kolla tillväxtkurvan, barnmorskan var orolig att han inte växte tillräckligt. När jag träffade läkaren på Sunderby sjukhus tyckte han att jag hade gått upp lagom i vikt med tanke på vad som är normalt - 14 kg plus. Jag slutade som sagt på 18 kg plus. Allt var iaf bra med lille plutten i magen.

Jag fick också göra glukosbetastning. Det är när man fastar, sen dricker en sockrig dryck så mäter de blodsockret på en. Barnmorskan sa att : Nuuu kommer sanningen visa sig om hur mycket socker du egentligen äter. NUUU kommer svaret och sanningen. Min övervikt kom ju av att jag och min man åt gott och drack vin på helgerna, inte av godis. Och som gravid drack jag ju inget längre. Men hon trodde mig inte. Såklart var jag sugen på mycket.. OCh 18 kg plus är ändå mycket! Nästa gång ska jag gå upp mindre.

Gissa vilken paff barnmorska som ringde och sa att mina värden var jättebra! FAst det visste jag redan för jag frågade labpersonalen när jag var där, en av de sa att jag inte riskerade att få diabetes på 15 år.

Det är bra att sjukvården har koll på om man går upp för mycket och att ens värden är bra.

Men jag är en numera frisk bulimiker och all vikthets som jag fick höra under HELA graviditeten hade kunnat trigga igång mig igen om jag hade mått sämre och varit svagare som person. Men nu klarade jag mig. Goda råd = JA TACK. VIkthets =NEJ det är inte vad överviktiga blivande mammor behöver, tro mig, de vet redan alla råd som finns...

Bilden är på min väninnas bröllopstårta, så fin! Och just det, min son var 54 cm lång och vägde 4390 gram och jag behövde bara sy två småååå stygn.

Min son fyller 5 månader imorgon så jag har gått ner ca 0,9 kg i veckan. Började på 106, herregud vilken siffra!! Nu 87 och det går bara nedåt. Jag räknar points eller kcal, det är det enda som funkar för mig, plus att jag inte sitter still mycket under dagen då jag har en liten att se efter. Och mer bråttom lär jag ju få när lillplutten börjar krypa, han är på G nämligen.

Men jag har en bit kvar såklart.... Tänker gå ner till under 70. 69 känns som en fin siffra jag tror jag siktar på 69. När jag har gått ner förut så jag har ju såklart dragit åt det extrema hållet och landat på 58 men ändå inte tyckt att jag har varit tillräckligt smal....

58 kg och inte tillräckligt smal!!!!?? Det är ju sjukt! Och det var exakt så jag såg ut också...sjuk. Jag pluggade då och för att kunna dricka vin på festerna och krogen så åt ja bara melon under dagen, sen en pastarätt innan jag gick ut, så jag ändå skulle kunna hålla poinsten och gå ner. OCh så sprang jag ju såklart flera dagar i veckan. Men tyvärr skadade jag foten och fick operera, men det blev inte bättre så jag har inte kunnat springa på flera år.

När jag slutade plugga och fick mitt drömjobb i samma veva som jag skrev en stressande examensuppsats så började min vikt gå uppåt igen. Lägg till att jobbet plötsligt blev jättestressande när 5 kollegor slitade men jag fick ingen ersättare utan en enorm arbetsbörda. Sen träffade jag min nuvarande man som lagar fantastiskt god mat!! Så blev det mat och vin hela helgerna... Själv har jag inte varit nån matlagare direkt, max 5 ingredienser i en maträtt annars blir det för komplicerat och drygt    och jag tröttnar.

Så vågen sa bara plus plus plus pch sen blev jag gravid. 

Men nu så går det nedåt!!