jag gör det. Ofta. Varje gång ja får en chans att önska någontin, som när jag hittar en ögonfrans på kinden ja kan blåsa bort, eller när klockan slår 17:17, 11:11, 21:21. Då får man önska sig något.

Jag önskar mig alltid att min man och familj kommer leva länge länge länge..

Det känns som att det bara är jag i hela världen som tänker på döden. Ni andra pratar då inte om det,

Ibland önskar ja att jag var så religiös att ingenting kunde få mig att tvivla på vad som händer härnäst, när man dör menar jag. Men ja är inte religiös. Jag tror på nånting, en gud, en känsla.

Och ja är livrädd för å dö.

När det blir tyst.

TOMT

TAR SLUT

STOPP

Och sen är allting över..bara borta.