Två små tänder har dykt upp på min 5-månaders. I underkäken längst fram. De är det sötaste jag sett! Han sover i mitt knä nu, det måste göra ont att få tänder för han har vaknat mer på nätterna än vanligt.

Lillgubben då!   

Sömn är så härligt! Efter 8 dagars chefsnattjobb för min man, ca 21.00-08.00 så är han ledig en vecka och jag får soooova. Men ja beskte sjukgymnasten igår för mina muskelfästen i låret spökar och gör ont, och hon knådade och tryckte så att ja hade ont inatt och kunde ändå itne sova så bra. Kändes nästan som att man fick feber.

Ibland vet jag inte vad som händer med mig när jag åker hemifrån. Hemma med Thor och mannen min så är jag glad och mår bra. När ja åker hemifrån ibland och gör ärenden eller går i affärer eller bara tar en biltur, så känner ja mig alltid låg till slut. Saknar pappa så mycket. Den 10e februari var det ett år sedan han gick bort. Sorgen är så stor och går inte över. Det är jobbigt varenda eviga dag. Och när ja är själv flyger tankarna och ja blir deppig helt enkelt. Det är så orättvist. Luncgcancer, han blev bara 66. Och ja ska leva resten av mitt liv utan honom. FAAN vad det gör ont!!!  

Plötsligt händer det... En gång vart tredje år bakar ja. Min man är i chock.      Får väl bli oftare nu när man e mamma.

9 dl havregryn 3 dl socker 300 gram smält smör 3 tsk bakpulver 300 gram nougat. Blanda allt förutom nougaten, bred ut i långpanna, 175 grader 15-20 minuter. Ta ut från ugnen och hyvla över nougaten.

När mitt favoritband W.A.S.P var i Lule så trodde ja att det finaste ja skulle få den kvällen var Blackie Lawless plektrum då vi stod längst fram vid scenen. Men jag fick en ring av min man som friade strax efter att konserten var slut. Plektrumet ligger nånstans hemma, vet inte vart, men ringen sitter för alltid på mitt finger     

Ja det här med fot- och handavtryck när Thor var 5 veckor var ju inte så lätt... Men ja tycker det blev perfekt ändå.      Tre fötter och en hand.

Ja vet att han kommer ramla och slå sig. Men det är ju så hjärtskärande!

Imorse kastade hans sig framåt och slog sig innan jag hann fånga honom. Han blev ledsen men det gick snabbt över.. Själv väckte ja min man som sov (han jobbar natt) och smög sen in på badrummet med närapå en panikångestattack, kunde inte sluta gråta även fast Thor mådde hur bra som helst och var glad i pappas nyvakna famn!

Åh vad hemskt när han gråter! Tur att det är så sällan ändå. Kalla mig hönsmamma, det är jag gärna!

Sömnbrist som tusan har jag iaf. Thor är lite halvkrasslig och har vaknat till mer än vanligt inatt, sen kl 03 ville han gå upp. Ja gav honom alvedon efter att ja pratat med sjukvårdsrådgivningen. 

Mannen hade inte sovit på 20 timmar nu när han kom hem från nattchefsjobbet. Förklarade att det tär också att bara sova max 1-2 timmar sen bli väckt och försöka somna om igen. Vi förstår varandra såklart men lite sömn skapar lite småbråk. Jag och Thor smög in i sovrummet efter min man hade somnat och kollade vad han hade ställt väckarklockan på - 17.00 Han skulle alltså bara sova 5 timmar så ja fick sova sen. Men ja ändrade tiden till 20.00 så han får sova längre. 

Vi behöver få sova 8 timmar i sträck så ofta det går, det hjälper ingen att båda får sova 3-5 timmar varje gång.

 Än så länge behöver ju Thor äta på natten, men om nån månad hoppas jag att han klarar sig utan mat.

BIlden är från vår bröllopsresa 2013. Vi är ju egentligen så kära så kära och gulliga med varandra hela tiden! Bara lite trötta nu..   

Vi har haft influensa här hemma, men sonen klarade sig rätt bra. Han är 22 veckor nu och i förrgår startade vi projekt "Sova i sin egen säng". Det lyckades samma dag faktiskt. Nu sover han där hela nätterna. Men vår piggelinbebis vill såklart ALLTID gå upp kl 05.00 Man kan ställa klockan efter honom!

 Men det är klart.. då har han ju sovit sina 10 timmar...

  Aldrig i livet att jag skulle betala för att väga mig, eller betala för att lyssna på en konsulent som säger saker jag redan vet. Men systemet att räkna points tycker ja funkar, går ju lika bra att räkna kcal men points har jag redan i huvudet och sån dära viktväktarkalkulator och pointsbok fick jag av mamma för en massa år sedan.

Sjukvården hissar alla varningsflaggor när man är gravid och redan överviktig eller fet. Jag fick väga mig varje gång jag var där och lyssna på långa råd om hur jag skulle riva morot på mackan istället för att ha ost på den. "Du vill väl inte föda en 6 kilos bebis?". Mina barnmorskor verkade bara kunna prata om vikt eller järntabletter. Järntabletter som  jag skulle ta trots att mina järnvärden var bra. Järntabletter blir man sååå kass magen av och få svårt att gå på toa, och följden av det är ju hemorrojder. Ja tänker att jag ville hellre äta mer järnrik mat än att få sånna hemska saker så ja slutade med järntabletterna, men barnmorskan slutade inte med sitt tjat så till slut sa jag vad hon ville höra - att jag åt järntabletter och att jag gått upp mindre i vikt än jag hade... Mina järnvärden fortsatte vara super. 

Däremot fick jag en remiss till sjukhuset föär att kolla tillväxtkurvan, barnmorskan var orolig att han inte växte tillräckligt. När jag träffade läkaren på Sunderby sjukhus tyckte han att jag hade gått upp lagom i vikt med tanke på vad som är normalt - 14 kg plus. Jag slutade som sagt på 18 kg plus. Allt var iaf bra med lille plutten i magen.

Jag fick också göra glukosbetastning. Det är när man fastar, sen dricker en sockrig dryck så mäter de blodsockret på en. Barnmorskan sa att : Nuuu kommer sanningen visa sig om hur mycket socker du egentligen äter. NUUU kommer svaret och sanningen. Min övervikt kom ju av att jag och min man åt gott och drack vin på helgerna, inte av godis. Och som gravid drack jag ju inget längre. Men hon trodde mig inte. Såklart var jag sugen på mycket.. OCh 18 kg plus är ändå mycket! Nästa gång ska jag gå upp mindre.

Gissa vilken paff barnmorska som ringde och sa att mina värden var jättebra! FAst det visste jag redan för jag frågade labpersonalen när jag var där, en av de sa att jag inte riskerade att få diabetes på 15 år.

Det är bra att sjukvården har koll på om man går upp för mycket och att ens värden är bra.

Men jag är en numera frisk bulimiker och all vikthets som jag fick höra under HELA graviditeten hade kunnat trigga igång mig igen om jag hade mått sämre och varit svagare som person. Men nu klarade jag mig. Goda råd = JA TACK. VIkthets =NEJ det är inte vad överviktiga blivande mammor behöver, tro mig, de vet redan alla råd som finns...

Bilden är på min väninnas bröllopstårta, så fin! Och just det, min son var 54 cm lång och vägde 4390 gram och jag behövde bara sy två småååå stygn.